Coton de Tuléar Club

Ögonspegling är en undersökning av hundars ögon som görs för att hitta tecken på allvarlig ärftlig ögonsjukdom.

Om en sådan sjukdom påvisas bör inte hunden användas i avel. Veterinärer med särskild utbildning gör dessa undersökningar. Alla ögonprotokoll registreras centralt hos SKK fr o m 1 juli 2002 oberoende av hundens ras. (Dessförinnan registerades bara ögonlysningsresultat för de raser som hade hälsoprogram vad gäller ögon.) Det sker oberoende av om hunden är helt normal eller om den fått en sjukdomsdiagnos.

Hur går det till? 
När man kommer till mottagningen får hunden pupillvidgande ögondroppar – ca 15-20 min före undersökningen. Anledningen till detta är att man då få möjlighet att se så mycket som möjligt av ögats inre delar.

Vid undersökningen använder veterinären ett sk. oftalmoskop för att kunna se ögonbotten och näthinnan ordentligt. En sk. spaltlampa används för att inspektera ögats främre delar, som t ex linsen. Själva undersökningen är helt smärtfri och de flesta hundar sitter helt lugnt under tiden veterinären tittar in i ögonen.

Resultatet får hundägaren direkt efter undersökningen och det registreras sedan hos SKK.

Vem får ögonlysa? 
För att resultatet skall kunna registreras officiellt krävs det att den undersökande veterinären har en speciell utbildning inom oftalmologi (läran om ögonsjukdomar). 

När ska man ögonlysa sin hund? 
Det är svårt att ge några generella rekommendationer om tidpunkt för ögonlysning då olika sjukdomar debuterar vid olika åldrar. En och samma sjukdom kan även debutera vid olika tidpunkt beroende på vilken ras det gäller och ibland även beroende på vilken individ det gäller.

Då debutantåldern är svår att säga säkert bör man upprepa ögonlysningen med jämna intervaller, framför allt för individer som skall användas i avel. Intervallens längd beror på vilka sjukdomar man har inom rasen och rekommendationer om detta kan ges av veterinären som utför ögonlysningen. I många fall kan man också få information från uppfödare eller rasklubben.

Vad är PRA?
PRA är förkortning av Progressiv Retinal Atrofi, dvs. fortskridande förtvining av näthinnan. Sjukdomen finns hos fler olika hundraser. Den är ärftlig och resulterar i att hunden långsamt helt eller delvis tappar synen.

Ögat Näthinnan sitter längst bak på insidan av ögat, och innehåller speciella celler som tar emot ljuset som kommer in genom ögats lins. Ljuset omvandlas till elektriska nervsignaler och skickas, via synnerven, till hjärnan, där de tolkas till bilder. Näthinnans ”mottagnings”-celler består av två ”sorter”. Stavar som ger möjlighet att uppfatta svagt ljus och att se i mörker, och tappar; som gör att man ser i dagsljus och kan skilja olika färger åt. 

Sjukdomen PRA påverkar vanligen tapparna i första stadiet av sjukdomen. Det gör att hunden får svårt att se i mörker och i dunkelt ljus (nattblindhet). Det märks bl a genom att hunden i svag belysning stöter i saker och ting och att den kan känna sig otrygg när den är ensam på kvällarna.

Senare försämras även hundens synförmåga i dagsljus då stavarna i ögat blir påverkade. Vartefter synen avtar, anpassar sig hunden till sitt handikapp men det gäller att hundens omgivning inte förändras. Då synförmågan försämras utvidgas pupillerna och hunden får en märkbar glans i ögonen. Ögonens linser blir successivt ”mjölkiga” och till slut ogenomskinliga. Hunden har då grå starr (katarakt). 

Framtiden
De flesta hundar med PRA blir så småningom helt eller delvis blinda. Då sjukdomen oftast uppträder då hunden är medelålders eller gammal har hunden hunnit utveckla ett gott minne, lukt- och hörselsinne och kan därför, i sin vana miljö, leva ett gott liv som helt eller delvis blind. 

Hur upptäcker man PRA? PRA diagnostiseras vanligen genom s k ögonspegling.

En ögonspegling visar endast att hunden ej har PRA för tillfället. Hunden kan mycket väl komma att utveckla PRA senare i livet, eller vara anlagsbärare av sjukdomen utan att själv vara sjuk. Eftersom ett friskhetsintyg avseende PRA endast gäller i ett år, bör avelshundar ögonlysas senast 18 månader innan parning. Ett avelsdjur bör också ögonlysas senare i livet även om den inte ska ha fler valpar.

Eftersom sjukdomen är progressiv, dvs utvecklas med tiden, bör man ögonlysa avelshundar även efter deras aktiva avelsperiod. Lämpligt är vid exempelvis 7-9-11 års ålder för att utesluta att avelsdjuret förvärvar PRA. Man kan även undersöka ögonen med elektroretinografi, ERG. 

Det är en dyrare elektrisk mätning av näthinnefunktionen, som kräver att hunden är nersövd. Ett normalt ERG utesluter med stor sannolikhet att hunden inte har PRA eller kommer få det senare i livet. Det utesluter dock inte att hunden är anlagsbärare av PRA, eller kommer drabbas av framtida katarakter.

LÄS MER OM OPTIGEN: http://www.optigen.com/